Det har diskuterasts mycket om de nya riktlinjerna för sjukskrivningar i samband med utbrändhet. Jag tycker man ska kunna sjukskrivas för utbrändhet om det är allvarligt, har själv erfarenhet av utbrändhet, om än lindrigt.
Men när många läkare frågar: "Hur länge vill du vara sjukskriven?" så är det något som är fel. Många utbrända har klagat på de föreslagna riktlinjerna, men borde de verkligen orka det?
Utanför Sverige är det mycket ovanligare med utbrändhet, i alla fall med den benämningen.
Jag tror det handlar mycket om den offermentaliten som finns mycket i Sverige: nu-är-du-sjuk-och-kan-inte-göra-något-mentaliteten.
Man måste själv finna ork och mening med sitt arbete och annat. Men det är inte så lätt när mamma stat kommer och tröstar en och säger: "Nej, nej, ta det lugnt, du är sjuk. Jag tar ändå hand om dig".
Man måste kunna ta ansvar för sig själv, även när man är sjuk. Detta gäller ju även om man får ersättning från den offentliga. Jag tror att reglerna måste stramas åt en del, men framför allt måste mentaliteten efter långa perioder av socialdemokratiskt styre i Sverige ändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar